Jag kan inte förstå att den här känslan är äkta, att det är på riktigt.
Istället för en brinnande känsla av ångest i bröstet så går jag nu omkring med en känsla av att det brinner inom mig, av glädje, ett lyckorus.
Styrka.

Jag har sagt det några gånger nu men det är värt att säga igen.
Jag är så fruktansvärt glad att jag tog det här steget, ut i det okända..
Ut till något jag aldrig trodde jag skulle klara av att möta och dessutom bemästra.
Jag har suttit så otroligt många gånger och gråtit av förtvivlan att jag vill så mycket, men något står i vägen.
Och det enda som stod i vägen var mig själv.

Nu är jag här idag, fyra veckor gjorda på komvux.
Och snart påbörjar en utbildning som jag faktiskt kommer att bli något utav.
Och jag har blivit så stärkt i mig själv tack vare det här.
Och jag stärks nog mer och mer för varje dag.
Jag ser en annan person när jag ser mig i spegeln idag.
Jag ser för första gången det som andra förmodligen sett för länge sen.
Styrka, mod..
Att jag är den jag är och jag duger.
Mer än så, jag är fantastisk!

Tänk att jag äntligen kan tänka så om mig själv.

Och jag är så obeskrivligt tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv, som även ni är en stor del av att jag kommit hit.

❣