Där mitt i bland kräks & bajsblöjor. ...
Det känns skönt att ha kommit tillbaka till bloggandet, att skriva är så enormt viktigt och stort för mig.
Och något jag nog innerst inne hoppas att jag kommer hålla på med i framtiden yrkesmässigt.
Något jag inte nämnt just här än är att vi väntar barn igen, jag gick idag in i vecka 17 och det är inte långt kvar till vårt andra ultraljud!
Vårt första ultraljud och även andra koller har gått bra och allt ser bra och normalt ut.
Det kommer stunder då rädslan tar över lite grann, börjar det göra lite ont i magen som egentligen är vanligt vid en graviditet, så ökar pulsen på mig och jag nästan förbereder mig själv på att få gå på toan inom fem minuter och se att jag börjat blöda..
Det är jobbigt att gå med den rädslan och oron som man har på grund av det vi bär på..
Att ha förlorat ett barn och nu vänta ett till..
För andra som inte varit med om det ser man så tydligt hur de tänker på ett helt annat sätt.
De skriver när de kommit till vecka 12, "att nu behöver jag inte oroa mig något mer för nu har vi kommit förbi det där stadiet då det kan gå fel."
Men det är så, så väldigt mycket som fortfarande kan hända.. Men att det någonsin skulle hända en själv finns inte riktigt i ens Värld.
Tills det att det faktiskt händer.
Jag skulle självklart också vilja kunna tänka sådär och gå som på moln hela graviditeten och köpa små kläder & bädda säng & vagn utan en enda tanke på att, tänk om vi inte får någon bebis att klä de här kläderna i eller någon bebis att lägga i vår så vackert prydda vagn..
Den mardrömmen och den tomheten har vi upplevt.
Och ännu känns det så fullständigt ofattbart.
För det är precis vad allt det är.
Det som inte får hända, som ändå händer.
Och något svar på varför kommer man aldrig någonsin att få.
Trots denna oro som ibland infinner sig, så är jag så väldigt lycklig.
Idag på förmiddagen hade min 3åring gjort en bajsblöja och väl inne i badrummet måste jag slänga mig över toaletten och kräkas!
Men mitt i allt vad kräks och bajsblöjor heter så stod jag där och klappade på min mage och tittade på min älskade Son och kände ett så enormt lyckorus!
Jag har den bästa, mest underbara mannen på denna Jord som är en så enormt fin och underbar Pappa.
Och vi har tillsammans fått två så vackra pojkar, trots att vi bara får ha en i vår famn.
Och nu har vi ännu ett barn som vi väntar på.
Som hittills allt går bra med och som vi hoppas kommer att komma ut till oss om några månader, vid liv, fullt frisk och välmående.
Jag är så lycklig och tacksam för allt som jag har.
Trots att något/någon alltid kommer att saknas så känner jag mig välsignad som får sitta här nu såhär lycklig & såhär rik.
För, för mig har rikedom inget med pengar att göra!
Det är att ha precis just vad jag har. ♡
Och vi alla ska vara tacksamma för vad vi har, och ta vara på det!