pslifeasweknowit -

Varning för väldigt Oglatt inlägg..

Nä idag behöver jag få gnälla av mig lite..

Känner hur jag snart bryter ihop.

Jag är så förbannat, jävla trött på det här..

Blött i över 13 veckor, alltså från vecka 10.

Som man inte vet orsaken till.

Sen kommer vecka 20 och andra ultraljudet, då man tänker att.

Ja men nu ska vi äntligen få se vår lilla igen, att allt är bra och förmodligen få veta kön också!

Men nej, det blir negativa besked..

Med att det är för lite fostervatten, och man vet inte hur det kommer påverka barnet, eller om det ens kommer klara sig i slutändan..

Nu har jag gått 23 fulla veckor på måndag, och har i ett par dagar nu fått väldiga sammandragningar.

Det är något nu HELA tiden, att oroa sig för.

Jag försöker så otroligt, att tänka positivt, och vara lugn.

Men nu har det blivit alldeles för mycket känns det som.

Jag har klarat av mycket i mitt liv, fysiskt och psykiskt..

Men att bära på ett barn, som man känner röra sig och sparka hela dagar, och som man redan fått ett band till..

Och att inte veta från dag till dag, om h*n kommer att sparka idag, eller kommer det inte komma någon spark idag, från någon liten fot eller hand.. har han eller hon slutat andas nu, dött...

Att veta hela tiden, att risken finns att vi kommer att förlora det här barnet..

Och då behöva gå igenom något så fruktansvärt som att föda ut ens döda barn.

Nej, där går väl ändå gränsen, med hur mycket man klarar av..

Jag som är en positiv människa, som nu också försöker vara det, och vara glad utåt.

Men egentligen är jag bara så fruktansvärt, jävla rädd.

Och vill bara att allt det här ska vara över nu, och att vårt barn ska ha klarat sig bra, och kommit ut till oss friskt och säkert...

O så ska man samtidigt nu försöka vara glad åt andra, andra gravida som det går bra för.

Och jag är glad för dom, det är jag verkligen.

Det är en sån person jag är, jag gläds åt andra.

Men det känns ändå svårt vissa stunder, att skriva grattis till någon som fått sitt barn.

Eller behöva se andra gravida klaga o klaga o åter igen klaga..

Och på vad egentligen?

Ja dom är trötta på att vara gravida, är kanske i slutet av sin graviditet.

Och jag förstår självklart att det kan vara frusterande, om man kanske gått över tiden osv.

Det är tungt nog att vara gravid, utan alla dessa besvär och komplikationer som jag nu har.

Men samtidigt vill jag bara skrika rakt ut!

Sluta för helvete, bara sluta!! Du har tagit dig igenom din graviditet, antagligen utan några större problem.

Och har bara några få dagar till ditt barn kommer till världen, frisk!

Var glad och lättad för det, istället för att sitta och klaga och vara deprimerad över att du råkat gå över tiden några dagar.

Alla har inte den turen, att det går så bra..

Vi vet inte.. och det är väl värst av allt, att inte veta...

2013-01-25 @ 18:29:53 Graviditet Permalink

Kommentarer

Postat av: Nina

Hej Jennifer, Nina här (Hannas kompis om du minns, kompis och kompis, vi vill så gärna ses men får aldrig tid och tillfälle). Såg ditt inlägg på FB och kikade in här. Vad du/ni har det jobbigt denna graviditet :-( En massa orosmoln hela tiden. Graviditet i sig är ju en tid av oro men också lycka och det känns som ni inte riktigt får nu. Hade du det såhär med gossen också? Får du tid att vila? För även om du inte kan påverka fostervatten osv så gör ju ditt välbefinnande att förutsättningarna för graviditeten ökar. Vila mer än du tycker att du behöver bara för att liksom. Hoppas du kan det, inte så lätt när man har barn innan och omgivningen jobbar och har fullt upp med sitt men be om hjälp om du kan. Vill ju inte låta som någon kärring med massa kloka förslag, tycker bara att det känns så tråkigt att det är såhär för er. Att du förresten snart är 2-barnsmamma är ju ett mysterium, du är ju liksom fortfarande liten i mina ögon ;-) Hannas lilla lilla lilla lillasyster ;)

2013-01-25 @ 18:50:58
URL: http://juwilo.blogg.se

Postat av: Em

Men huu... Hoppas verkligen allt går bra för er <3

2013-01-26 @ 23:36:48
URL: http://theawesomelifeofanordinaryrockstar.blogspot.se/

Trackback