pslifeasweknowit -

The loves of My life...

Hej, äntligen👋🏻
Det är så mycket nu i mitt liv, och samtidigt som jag då kanske skulle behöva skriva av mig regelbundet så finns inte riktigt tiden till.

Men nu så!

Jag pluggar på som ni vet & är ju snart klar med denna kurs! Helt otroligt!
Det har gått så fort och varit så otroligt lärorikt och roligt.
Jag har funnit mig själv på ett nytt sätt, vågat mer, tagit för mig mer, trott på mig själv och vet vad jag vill.
Tänk att jag kommit till en sådan punkt nu, bättre sent än aldrig! :)
Jag är så fantastiskt glad att jag tog steget ut i det okända, för att faktiskt där hitta mig.

Första delmålet är snart avklarat alltså, och sen är det bara att fortsätta framåt! :)

Det är mycket, mycket planering nu också med det kommande bröllopet.
Det fullständigt pirrar i hela kroppen!
Jag längtar så enormt mycket till denna dag med min älskade Samuel!❤️

Och är så tacksam och lycklig över de underbara tjejer jag har som hjälper mig med den här otroligt viktiga och betydelsefulla planering.❤️

Det är så overkligt att den här dagen snart kommer att vara min!
Och att den vackraste, underbaraste, bästa mannen i Världen ska bli min Man och jag hans Fru😭❤️

Mitt livs kärlek, han & våra barn❤️

Och mina älskade brudtärnor,
Hanna, Emelie, Sophia..
På andra, olika sätt är även ni mitt livs kärlekar...

Hanna min Vackra, fantastiska Syster!
Min tvillingsjäl❤️ Jag älskar dig❤️

Emelie, min fina Emelie❤️
Du kom in i mitt liv för drygt ett år sedan och det känns som du funnits där hela mitt liv.
Jag kan inte tänka mig ett liv, eller en dag utan dig❤️ Jag älskar dig❤️

Sophia, du har funnits i mitt liv i 10 år!
Och varit en så otroligt nära & viktig person för mig under dessa år, trots att vi inte setts i verkliga livet.
Och man kan tycka att det är konstigt hur jag väljer att ha någon som brudtärna som jag aldrig träffat.

Men jag har vetat ända sedan vi fick kontakt med varann för tio år sedan att du skulle komma att bli en stor del av mig och mitt liv.
Och trots avståndet så har du lyckats påverka mig på så många sätt, och genom åren, genom allt vi båda gått igenom, följt varann i, och funnits där för varann.
Så har det bildats ett band mellan oss som jag tror ingen någonsin kan lyckas bryta.

Nu tio år senare, ska vi snart ses och du ska stå som brudtärna på mitt bröllop❤️
Och igår när jag fick höra din röst för första gången, (jätte märkligt att vi aldrig tänkt på att prata i telefon)
Men igår när vi gjorde det, och jag hörde din röst, så var det som en liten pusselbit som föll på plats.
Jag blev så otroligt rörd och kände efter alla år, att allt du fått mig att känna på något sätt blev konstaterat.
Jag älskar dig❤️

Samuel, Dylan, Logan, Jamie, Hanna, Emelie, Sophia... The loves of My life

Jag är så lycklig & så rik!!❤️

2016-11-21 @ 21:52:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Have some Fire, be unstoppable, be a force of nature.

Jag kan inte förstå att den här känslan är äkta, att det är på riktigt.
Istället för en brinnande känsla av ångest i bröstet så går jag nu omkring med en känsla av att det brinner inom mig, av glädje, ett lyckorus.
Styrka.

Jag har sagt det några gånger nu men det är värt att säga igen.
Jag är så fruktansvärt glad att jag tog det här steget, ut i det okända..
Ut till något jag aldrig trodde jag skulle klara av att möta och dessutom bemästra.
Jag har suttit så otroligt många gånger och gråtit av förtvivlan att jag vill så mycket, men något står i vägen.
Och det enda som stod i vägen var mig själv.

Nu är jag här idag, fyra veckor gjorda på komvux.
Och snart påbörjar en utbildning som jag faktiskt kommer att bli något utav.
Och jag har blivit så stärkt i mig själv tack vare det här.
Och jag stärks nog mer och mer för varje dag.
Jag ser en annan person när jag ser mig i spegeln idag.
Jag ser för första gången det som andra förmodligen sett för länge sen.
Styrka, mod..
Att jag är den jag är och jag duger.
Mer än så, jag är fantastisk!

Tänk att jag äntligen kan tänka så om mig själv.

Och jag är så obeskrivligt tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv, som även ni är en stor del av att jag kommit hit.

❣

2016-09-01 @ 20:58:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Friday i'm in Love

Då har redan två veckor på komvux gått förbi och det känns som jag har kommit in i det.
Jag trivs och känner mig som hemma, att det är det här jag ska göra nu och jag ska klara det.
Det är kämpigt emellanåt men det kan jag kämpa mig igenom.
Motivationen är på topp!

För övrigt så har vi ju platsen och datumet bokat för vårt bröllop nu, vilket känns helt underbart.
Overkligt men samtidigt blir det mer verkligt nu när man faktiskt har ett datum och en plats.
Nu kan man börja planera på riktigt!
Längtar något otroligt, kommer bli en helt fantastisk dag!❤️

Nu blir det nog att försöka sova lite, snart kommer busungarna och väcker oss.
Jamie kom och väckte mig vid 5 imorse, och lilleman har börjat med världens bus nu... Inte en lugn stund😂

👋🏻

2016-08-19 @ 21:46:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Life is beautiful.

👋🏼 Jag sitter här och njuter av min andra kopp kaffe i lugn och ro☕️

Och hur slut och trött jag än må vara nu med den här omställningen att ha börjat plugga, så är jag så otroligt glad och stolt över mig själv.

Jag har gått två dagar nu och det går hur bra som helst.

Idag kände jag mig till och med lite smart haha

Man märker att man har en helt annan motivation och inställning när man pluggar nu.

Än när man var yngre och pluggade, är ju trots allt tio år sedan.

Jag vill det här så mycket, och jag är så glad att jag verkligen bestämde mig för det här nu.

Självkänslan stärks för varje dag.

Det enda jobbiga är att vara ifrån barnen så mycket plötsligt, det är riktigt jobbigt.

Nu när man inte är van heller.

Men jag vet att de har det bra där de är, och trivs där.

Jag vill ju att de ska kunna säga när någon frågar vad deras Mamma gör,

att hon gör något bra & kämpar nu för att även bli något, mer än bara Mamma🙂

2016-08-09 @ 20:48:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

This is it!

Då var kvällen här, kvällen före.

Imorrn är jag Student och jag påbörjar en av mina drömmar.

Det är helt otroligt, så overkligt.

Från att jag för några månader sen äntligen tog det där steget och gick till en studievägledare och där och då bestämde mig, nu!

Nu ska jag göra det här.

Och imorrn är det dags🤗

Jag är sååååå jäkla nervös och det pirrar i hela magen.

Men det är bara positiva tankar och känslor.

Det känns så jäkla bra.

Let's do this!!

👏🏻👊🏻✊🏻💃🏻

2016-08-07 @ 20:18:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

If you don't take risks you'll have a wasted soul

- Drew Barrymore❤️

Risker, förändringar.. Har alltid skrämt mig till en viss del.

Människor jag älskat som plötsligt förändrats, och med det mer och mer försvunnit ur mitt liv.

Och förändringar har på något sätt därför alltid fått mig att hålla tillbaka lite, att inte våga.

Att inte våga möta en förändring.

Men så har ju några av de största förändringarna i mitt liv varit bra och bara förgyllt mitt liv.

Jag tog en stor risk när jag träffade Samuel, jag hade aldrig gjort något liknande tidigare, och skulle aldrig gjort det med någon annan.

Men det var något som sa mig att han var min framtid, min räddning.

Och det var ju så.

Och med honom så kom våra underbara barn❤️

Och ett liv jag alltid drömt om.

Men jag har ju även alltid drömt om att göra något för mig.

Något att lyckas med, bli något.

Att känna att jag kan och jag vågar.

Men det har tagit lång tid för mig att nu först äntligen våga kasta mig ut.

Jag har aldrig haft den tron på mig själv.

Jag har blivit för nedtryckt i mitt liv tidigare att den slags tron på sig själv, som krävs för att klara sådana utmaningar och förändringar, den har inte funnits.

Jag har fortfarande inte den bästa tron på mig själv, men jag har kommit till det stadiet att jag ska ge mig f*n på att våga det här nu.

Jag tänker inte låta någon eller något hålla mig nedtryckt eller tyst längre.

Jag tänker våga ta en risk nu, och det kommer att förgylla både mig själv och mitt liv något enormt.

Och det kommer stärka mig själv som person, att äntligen få ha den där känslan att, jag Betyder något.

Jag kan bli något, och jag kan klara det, som någon där ute aldrig trodde att jag skulle.

Och jag är stolt över mig själv.

Så förbannat stolt.

2016-08-04 @ 20:43:33 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Måndag kväll

👋🏼 Då var helgen över ännu en gång och idag är det en vecka till jag börjar plugga.

Det känns så overkligt, jag kommer nog inte förstå det själv förens jag sitter där.

Helgen har i alla fall varit jätte mysig.

Lördagen spenderade jag med min Syster, bara hon och jag. Det vet jag inte när det hände sist.

Shoppade lite och fikade och satt sen på en jätte mysig trevlig uteservering/resturang och pratade jätte länge.

Underbart att ha lite tid bara vi sådär.

Vi måste göra det oftare!

Söndagen spenderades vid lekparken vid skolan, där Dylan ska börja snart.

Jätte mysig och rolig park, så där busade vi ett tag, och sen åkte och åt lite gott på McDonalds.

Sedan fick vi gott kvällskaffe hos grannarna Ywette och Robin, jätte trevligt & barnen lekte och busade på ordentligt, vi kom inte hem förens efter åtta så barnen fick vara uppe längre än vanligt.

Men somnade som stockar🙂

Måndag kväll nu och jag sitter och dricker kaffe i lugnet och ska beställa några grejer från hm, så som barnen växer så skulle man behöva vara gjord av pengar.

Men lite nytt nu i alla fall till de 🙂

Hittade en så fin och häftig jacka till Dylan, perfekt nu till skolstarten, min stora, fina kille😭😍

Skriver snart igen, ha det bra👋🏼

2016-08-01 @ 21:11:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag kan, jag vill, jag ska.

👋🏼 Hjälp.. Nu börjar jag bli nervös på riktigt, inte ens två veckor till jag börjar plugga nu.

Det känns helt overkligt och jag kan inte förstå att jag verkligen gör det här nu.

Jag är skit nervös, men jag är också så fruktansvärt motiverad och taggad.

Och jag kommer vara så otroligt stolt över mig själv som äntligen gör det här.

Viljan har ju alltid funnits där men jag har låtit alla typer av hinder stoppa mig.

Men inte längre, inte nu.

Nu jäklar👊🏻

2016-07-27 @ 21:05:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Be somebody Nobody thought you could be

Idag var jag vid Vårdcentralen, för att träffa en ny läkare angående min ångest.
Jag vet inte hur många läkare osv som jag träffat genom åren, som alla suttit framför mig och sett frågande på mig, och inte förstått eller ens försökt förstå mig.

Idag, nervös och ångestfylld satt jag där och väntade, på ännu ett sånt besök.
Ännu en gång, när man får sitta och känna sig dum och svag som ber om hjälp.
Jag skakade och när dörren rycktes upp så rycktes även jag till.
Tittar upp och hälsar på personen framför mig, läkaren.

Så fort vi hälsade och fick ögonkontakt så kände jag mig lättad.
Jag kände direkt att det var en sådan enorm skillnad mot alla andra gånger.
Den här personen sade allt som jag själv känner och tänker, innan jag ens hann säga det.
Han förstod och engagerade sig verkligen.
Jag kände för första gången i mitt liv att,
Den här personen vill hjälpa mig och förstår precis vad jag behöver.
Inte någon som sitter och nästan dumförklarar mig, eller undrar vad jag gör där.

Jag kan inte ens beskriva hur lättad jag känner mig.
Efter så många år av ångest och sådant som hindrat mig från så mycket, så många stunder av gråt i panik för att jag vill så mycket, har så många mål och drömmar, men vetat att med den här ångesten, med det här går det inte, jag klarar det inte.

Och där, idag så sitter den här människan framför mig och säger att jag kommer komma dit, för han ska göra vad han kan för att det ska bli så.
Jag ska kunna nå mina mål och mina drömmar.
Jag ska kunna leva mitt liv till fullo.

Tacksam, så fruktansvärt tacksam.

2016-07-22 @ 22:30:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den stora, mystiska frågan alla föräldrar ställer sig

👋🏼 Det har gått några dagar sen jag sist skrev, men det har inte gått år i alla fall☺️

Det har varit lite hektiskt och sen har jag varit så trött på kvällarna så då är sängen det enda som lockar.

Äntligen har vi i alla fall Sommar värmen här! 👏🏻 Så skönt!

Kunna gå ut med barnen och inte behöva ta på de jackor och mössor och allt vad det är annars.

Och att de kan plaska i poolen medan Mamma sitter och dricker kaffe och tittar På.

Eller ja just det, jag har inga lugna barn.. Den ena springer åt ett håll och den andra åt ett annat håll och där springer man efter och önskar att man kunde dela på sig😂

Nej men Skämt å sido, så är Dylan väldigt stor och duktig nu och vet precis vad han får och inte får.

Jamie däremot är ju den vildaste ungen jag varit med om, alltså det finns inget stop på honom.

ibland står man bara och tittar på honom och undrar, vart fasen han får energin.

Har han snott Mammas kaffe? Är det därför det tar slut så fort varje gång tro?

Eller är det bara jag som häller i mig det för att hinna få i mig allt innan koppen åker i golvet av Tarzan här.

Men allvarligt talat, var får de små sin energi ifrån?

Och så har ju Jamie slutat sova middag, hans egna ide'

Vilket funkar bra men framåt kvällen blir han såååå jäkla trött, och tjurig så man vet inte om man ska skratta eller gråta😅

I alla fall idag, så var han så otroligt, fruktansvärt trött på kvällen och jag stressade i ordning allt inför läggdags, och medan jag är i köket hör jag hur trött och gnällig han låter, ett par sekunder senare tystnar han, jag kommer in till honom och där sitter han upp och har somnat.

Han vaknar dock så fort jag säger hans namn, och så tittar på mig med stora ögon och är PIGG!

Alltså va? TVÅ sekunder hann han kanske slumra till och sen är han pigg?

Vart fåååår de energin ifrån???😂

En annan skulle ju behöva få sova non stop i en vecka och få kaffe via dropp för att bli sådär pigg. 😂

Han somnade sen till slut i alla fall, min vilde❤️

Och nu sitter man här, och har en lugn stund för sig själv.

Och då vet man inte vad man ska göra.. Livet som förälder😅

Jag har börjat skriva upp lite inför bröllopsplanerna så det kanske blir lite sånt nu en stund i alla fall.

Ett år kvar bara ju, och man vet ju hur fort ett år går.

Snart anlitar jag en bröllopsfixare som fixar allt åt mig.

Fast då skulle vi inte ha råd med bröllopet, lite onödigt att ha ett helt bröllop planerat men inget bröllop att gå till. 😂

Jag börjar bli övertrött nu tror jag, så Godnatt på er. 😙 👋🏼

2016-07-21 @ 21:24:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Låt inte livet vinna över dig, vinn livet.

Det slår mig ibland, någon stund då och då när man stannar upp, och bara tänker efter.

När man står framför spegeln, eller står och gungar sitt skrattande barn, eller tittar på sin man som ler tillbaka.

När man hör sitt barn säga, jag älskar dig.

När man har satt sig med en kopp kaffe efter att ha lagt sina fina barn.

Att, jag sitter ju här.

Jag gör faktiskt det, kan det verkligen vara sant?

Har jag kommit såhär långt?

Tänk om jag visste det, alla de gånger då jag nådde botten och mer därtill.

Innerst inne måste jag ha vetat det eftersom jag aldrig gav upp.

Jag slutade i alla fall aldrig hoppas.

Och kämpa, fan vad jag har kämpat.

Det blir överväldigande med känslor när jag tänker på det.

Och det blir både bra och dåliga känslor.

Ibland blir det så tungt att jag inte kan andas, och det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Och jag känner ilska, sorg, besvikelse, tomhet.

Jag är så fruktansvärt arg för allt ont livet har fått mig att stå ut.

Men jag är så fruktansvärt stolt över mig själv som var den som vann.

Jag lät aldrig någonting dra mig så långt över kanten att jag föll och aldrig igen kom upp.

Jag var där många gånger, och vinglade, men jag har alltid tagit mig upp.

Och en del frågar ibland, hur gjorde du?

Men det går inte att svara på, jag vet inte ens själv,

jag är chockad över det själv.

Men grejen är denna, att vill man så kan man.

Finns det en vilja inom en, ett hopp, en glöd.

Så finns det bara ett sätt, och det är att kämpa.

Låt inte livet vinna över dig, vinn Livet.

Hur meningslöst det än kan kännas, hur mycket man än känner att livet har svikit en.

Att människor har svikit en.

Så är det du som sviker dig själv genom att ge upp.

Jag vet hur ensam jag har känt mig på fruktansvärda sätt.

Jag vet hur ont det kan göra, så ont att man i ren frustration och panik bara vill ta det där steget över kanten.

Ge upp, för det är enklast.

Men livet är inte enkelt, och det är upp till en själv att kämpa för det liv man vill ha.

För det är det man är värd.

Att få leva.

Allt som jag har gått igenom i mitt liv, har också på många sätt format mig.

Och även det på både bra och dåliga sätt.

Jag är rädd av mig, på grund av det onda människor gjorde mot mig.

Speciellt sen jag fick barn, för att jag är livrädd för att förlora de.

Och jag är livrädd för att de ska mista mig.

Och att jag inte ska få följa de genom livet, få uppleva alla deras stunder, stora som små.

Och jag vill inte vara rädd.

Så jag ska få hjälp mot det här, för det är okej att be om hjälp ibland.

Man ska inte behöva gå omkring och vara rädd, eller ha en ångest som hindrar en från mycket.

Jag har kämpat mig igenom allt som hänt mig och tagit mig hit.

Och äntligen fått det liv jag alltid drömde om och längtade till.

Det liv jag kämpade för.

Och det vill jag kunna leva fullt ut.

Jag har inte kommit såhär långt för att NU gå och vara rädd.

Man ska aldrig behöva skämmas eller dra sig från att be om hjälp.

Det finns alltid någon som är villig att sträcka ut sin hand.

Det finns alltid ett sätt, bara du vill.

Snälla, ge aldrig upp.

För det är så värt att kämpa och hoppas, trots att man många gånger där emellan blir besviken och tappar hoppet för en stund.

Men det finns alltid en väg, och efter regn kommer solsken.

Hur cheesy det än låter så är det så.

Jag har gått, sprungit och krypit genom mycket regn och åska.

Och till slut kom det en sol, som bländade mig fullständigt.

Och jag är så glad att jag tog mig dit.

Och på tal om att allt som hänt format en som människa, så har det på något sätt även gjort, så att jag aldrig tar någon eller något för givet, jag skrattar som nog ingen annan, och de som jag litar på, de som jag tycker om eller älskar.

De ger jag jag allt, för jag har så obeskrivligt med kärlek inom mig.

För efter allt, så vill jag aldrig att någon ska behöva känna så som jag själv gjort.

Känna sig ensam, oduglig, meningslös.

Vi förtjänar att känna oss omtyckta, älskade och att det alltid finns någon där för oss.

Tack ni som finns i mitt liv, och som gör det så värt att jag kämpade mig hit, till er.

Jag älskar er.

Och jag älskar livet.❤️

Kram kram kram❤️

2016-07-15 @ 21:56:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Låt inte livet vinna över dig, vinn livet.

Det slår mig ibland, någon stund då och då när man stannar upp, och bara tänker efter.

När man står framför spegeln, eller står och gungar sitt skrattande barn, eller tittar på sin man som ler tillbaka.

När man hör sitt barn säga, jag älskar dig.

När man har satt sig med en kopp kaffe efter att ha lagt sina fina barn.

Att, jag sitter ju här.

Jag gör faktiskt det, kan det verkligen vara sant?

Har jag kommit såhär långt?

Tänk om jag visste det, alla de gånger då jag nådde botten och mer därtill.

Innerst inne måste jag ha vetat det eftersom jag aldrig gav upp.

Jag slutade i alla fall aldrig hoppas.

Och kämpa, fan vad jag har kämpat.

Det blir överväldigande med känslor när jag tänker på det.

Och det blir både bra och dåliga känslor.

Ibland blir det så tungt att jag inte kan andas, och det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Och jag känner ilska, sorg, besvikelse, tomhet.

Jag är så fruktansvärt arg för allt ont livet har fått mig att stå ut.

Men jag är så fruktansvärt stolt över mig själv som var den som vann.

Jag lät aldrig någonting dra mig så långt över kanten att jag föll och aldrig igen kom upp.

Jag var där många gånger, och vinglade, men jag har alltid tagit mig upp.

Och en del frågar ibland, hur gjorde du?

Men det går inte att svara på, jag vet inte ens själv,

jag är chockad över det själv.

Men grejen är denna, att vill man så kan man.

Finns det en vilja inom en, ett hopp, en glöd.

Så finns det bara ett sätt, och det är att kämpa.

Låt inte livet vinna över dig, vinn Livet.

Hur meningslöst det än kan kännas, hur mycket man än känner att livet har svikit en.

Att människor har svikit en.

Så är det du som sviker dig själv genom att ge upp.

Jag vet hur ensam jag har känt mig på fruktansvärda sätt.

Jag vet hur ont det kan göra, så ont att man i ren frustration och panik bara vill ta det där steget över kanten.

Ge upp, för det är enklast.

Men livet är inte enkelt, och det är upp till en själv att kämpa för det liv man vill ha.

För det är det man är värd.

Att få leva.

Allt som jag har gått igenom i mitt liv, har också på många sätt format mig.

Och även det på både bra och dåliga sätt.

Jag är rädd av mig, på grund av det onda människor gjorde mot mig.

Speciellt sen jag fick barn, för att jag är livrädd för att förlora de.

Och jag är livrädd för att de ska mista mig.

Och att jag inte ska få följa de genom livet, få uppleva alla deras stunder, stora som små.

Och jag vill inte vara rädd.

Så jag ska få hjälp mot det här, för det är okej att be om hjälp ibland.

Man ska inte behöva gå omkring och vara rädd, eller ha en ångest som hindrar en från mycket.

Jag har kämpat mig igenom allt som hänt mig och tagit mig hit.

Och äntligen fått det liv jag alltid drömde om och längtade till.

Det liv jag kämpade för.

Och det vill jag kunna leva fullt ut.

Jag har inte kommit såhär långt för att NU gå och vara rädd.

Man ska aldrig behöva skämmas eller dra sig från att be om hjälp.

Det finns alltid någon som är villig att sträcka ut sin hand.

Det finns alltid ett sätt, bara du vill.

Snälla, ge aldrig upp.

För det är så värt att kämpa och hoppas, trots att man många gånger där emellan blir besviken och tappar hoppet för en stund.

Men det finns alltid en väg, och efter regn kommer solsken.

Hur cheesy det än låter så är det så.

Jag har gått, sprungit och krypit genom mycket regn och åska.

Och till slut kom det en sol, som bländade mig fullständigt.

Och jag är så glad att jag tog mig dit.

De ger jag jag allt, för jag har så obeskrivligt med kärlek inom mig.

För efter allt, så vill jag aldrig att någon ska behöva känna så som jag själv gjort.

Känna sig ensam, oduglig, meningslös.

Vi förtjänar att känna oss omtyckta, älskade och att det alltid finns någon där för oss.

Tack ni som finns i mitt liv, och som gör det så värt att jag kämpade mig hit, till er.

Jag älskar er.

Och jag älskar livet.❤️

Kram kram kram❤️

2016-07-15 @ 21:55:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sneakpeak Bröllop💍👰🏻

Hur underbar är inte den här klänningen? Wow...:')
Det är en av många jag hittills tittat på, en hel jungel där ute med brudklänningar ju😮
Men det är ju en del av charmen att titta på klänningar, tills man efter den miljonte äntligen hittar den rätta.

Åh vad jag längtar❤️💍👰🏻

2016-07-14 @ 18:19:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Godnatt

Jag och barnen har haft en bra dag, fikat och lekt hos Ywette och barnen & även träffat Madde och hennes barn.
Druckit kaffe och pratat, jätte trevligt. Och jätte kul att träffa och lära känna ännu fler här i vårt lilla samhälle 🙂 Aldrig träffat så många fina människor någonstans där man tidigare bott, helt enkelt bäst att bo ute på landet såhär..😊 Stadsbon i mig njuter!❤️
Resten av kvällen har jag bara busat och myst med mina busfrön och nu sitter jag och försöker ta vara på lugnet men just ikväll känns det svårt, alldeles för mycket tankar och känslor som dykt upp. Suttit här och grinat som en barnunge. Så jag får nog bara försöka sova så jag snart kan få gå upp till mina älskade ungar!❤️

Godnatt💤🌙

2016-07-12 @ 22:33:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

It's My time to shine!

Jag är så fruktansvärt dålig på att uppdatera bloggen, jag vet inte varför det blivit så.

Fast jo egentligen så blir det väl lätt så med småbarn, jag beundrar faktiskt de som hinner med och kommer ihåg att blogga emellanåt med flertalet barn.

Men jag tänkte i alla fall göra ett tappert försök denna gång, att faktiskt uppdatera varje dag.

Oavsett om det blir en snabb, liten uppdatering vissa dagar och ibland världens längsta inlägg, så tänker jag göra det nu i alla fall och hoppas såklart att det kanske finns någon där ute som finner mig och mitt liv en gnutta intressant, i alla fall tillräckligt för att gå in och läsa lite då och då😉

Nu börjar det i alla fall hända lite här, Dylan börjar förskoleklass, alltså skolan i Augusti, min lilla, lilla bebis som blivit så stor. hur förväntansfull han än är så är nog jag snäppet mer😂

Och Jamie, den lille plutten är 1,5 nu, blir 2 år i December, herregud vad händer...

Tiden går fort när man har roligt, eller snarare sagt, så fort man får barn så går inte åren förbi, de springer förbi!

Jamie går i alla fall hos Dagmamma, en underbar person som är helt fantastisk med barn så både han och vi trivs otroligt bra med det.🙂

Och jag då, då börjar även jag i skolan i Augusti.

Jag har äntligen tagit det stora steget, att börja plugga upp gymnasiet, och få all behörighet där samt så kommer jag att gå en uska utbildning, sammanlagt kommer jag att studera i 3 år och efter det så har jag all gymnasiebehörighet och jag är utbildad Undersköterska.

Jag är skitnervös rent ut sagt, för mig är det ett så fruktansvärt stort steg och jag vet att det garanterat finns de som inte tror att jag kommer klara detta, sådana människor som aldrig trott på mig när det kommer till det här.

Men det kommer att kännas så fruktansvärt gött att bevisa de fel, att jag kan visst.

Jag kommer att klara det här, jag ska klara det här.

Och jag är så glad och tacksam för alla människor som faktiskt tror på mig och stöttar och pushar mig, det gör så otroligt mycket, och jag blir bara mer motiverad för varje dag som går nu.

Ja sen har vi ju det stora B också, vi ska ju alltså gifta oss!😮

På vår 6årsdag i fjol så gick min Samuel ner på knä och ställde frågan och självklart sa jag Ja. 💍❤️

Så planen är att det blir bröllop nästa Sommar, om allt går som det ska.

Vi har börjat planera och en av mina maid of honors har börjat hjälpa till en hel del med planeringen😍

Det känns helt underbart, att efter 7 år få stå där och ge varandra löften inför nära och kära, att efter allt vi gått igenom, ha kommit så långt, helt otroligt.❤️

Det blev en del att skriva nu eftersom jag inte uppdaterat på länge😂

Men nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe medan barnen sover❤️

Så skriver jag imorrn igen, lovar!👋🏼

2016-07-11 @ 20:49:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()