Men det är underbart med våra pojkar, det är inte en tråkig stund med de😊 

Vi har ett hus fyllt med glädje, kärlek & bus!❤️ 

Men jag har också mycket som ligger inom mig, sådant som jag försökt att förtränga. 

Men det funkar inte så och just nu känns det som att allt ligger inom mig och puttrar och snart kommer det att koka över ordentligt.. 

Och jag vet att jag behöver få ur mig det, men jag är rädd för det. 

Och jag vet inte hur jag ska hantera det eller bearbeta det. 

För jag vet, att allt som hänt mig har jag aldrig riktigt fått bearbeta. 

Så nu kommer det ikapp mig och rinner över istället. 

Allt kommer på en gång och ångesten är enorm. 

Jag vet bara inte vem jag ska prata med eller hur, var, när.. 

Jag vet bara att det måste ut ur mig, istället för att förtränga måste jag bearbeta. 

Jag är även en person som alltid vill se alla andra glada och lyckliga, det är så viktigt för mig.. Att jag ibland glömmer bort mig själv. 

Och det är fruktansvärt ibland, att jag gör så mot mig själv. 

Inte ens när vi hade mist Logan och nyss kommit hem tillät jag mig själv att bryta ihop, när jag länge kramade om min syster eller min mamma.. 

De var förkrossade och själv höll jag masken, för de.. 

För jag ville inte att de skulle må värre, vilket de skulle gjort om jag hade brytit ihop där.. Den synen som det skulle ha gett de ville jag inte ge de. 

Och det är så fel.. Men det är jag. 

Och först nu känner jag hur ångesten och paniken och smärtan fullständigt bränner i bröstet. 

För att allt som jag hållit inne nu ligger där och puttrar.. 

Jag har min älskade kärlek nu som gör mig så obeskrivligt lycklig varje dag och som gett mig allt. 

Jag har mina älskade barn som är mitt allt här på jorden. 

Men innan de, innan Han kom och räddade mig från all misär. 

Så var livet något jag inte ens kan beskriva. 

Det innehöll så fruktansvärda saker att jag nu såhär efter undrar hur jag lyckades ta mig igenom allt, hur jag lyckades fortsätta utan att ge upp, hur jag behöll hoppet, hur jag överlevde.. Jag kan faktiskt inte förstå, hur jag bar mig åt. 

Men jag är så glad att jag gjorde det och att jag kämpade som en idiot för att en dag trots allt finna lycka. 

Och våga älska igen 

Tack Min älskade Samuel, för att du kom, tog mig i din famn och räddade mig. 

Jag är din för evigt❤️