Idag var vi hos vår lilla ängel Logan & gjorde Sommarfint. 

Dylan var med för första gången, men han förstår ju ännu inte riktigt vad som är där. 

Det blev i alla fall jätte fint, och det kändes bra att vara där, kände hans närvaro på något sätt. 

Kändes alldeles varmt i hjärtat när man var där. 

 

I alla fall.. på tal om lite annat. 

Så har jag faktiskt börjat känna lite åldersnojja..

Eller ja, inte att jag är gammal på något sätt. 

Men lite ångest och panik över att tiden går så fort. 

Åren bara springer förbi. 

Skillnad när man satt där, tonåring och drömde om allt man ville göra i framtiden. 

Och man tänkte, att jag har hela mitt liv framför mig. 

Och visst har jag fortfarande större delen av mitt liv framför mig. 

Men nu är jag över 20, och så fort som åren går så är jag väl snart 30. 

 

Och jag känner panik, just för att jag vill så otroligt mycket. 

Lite för mycket. 

Och jag har alltid drömt om så otroligt mycket. 

Drömmar om att få åka till massvis med platser, uppleva massvis med saker.. 

Se helt nya ting. 

Så mycket som jag vill göra, se, uppleva & bli.. 

 

Jag förstår väl att jag inte kommer få göra precis allt jag tänker på. 

Men de största drömmarna, och få uppleva i alla fall så pass mycket, att jag sedan när jag är gammal och ligger på dödsbädden, kan tänka & känna att jag är nöjd. 

Att jag fått uppleva några av mina drömmar. 

Och levt ett fullt och fantastiskt liv. 

Jag vill inte ligga där, och ångra allt jag inte gjorde.. som jag kanske dessutom hade kunnat gjort. 

Om jag kanske bara hade kämpat lite mer, eller gjort lite saker annorlunda, ja vem vet.. 

 

Man brukar ju säga att, 

Man hellre ångrar det man gjort, än att ångra det man aldrig gjorde... 

 

Jag vet bara inte hur jag ska ta mig dit.. 

Vilken väg jag ska gå. 

Och vad som krävs för att jag ska få komma dit.. 

Och för att jag ska få uppnå mina mål, mina drömmar.. 

 

För en sak är i alla fall säker. 

Jag har envisheten & viljan. 

Jag bara hoppas så, att det räcker en bit på vägen.