Nu är jag här igen.
Bloggen har fått stå ett tag, ganska länge faktiskt.
Det var inte alls meningen att jag tänkte gå så länge utan att skriva igen.
Men nu är jag här igen, vi är här!
Jag och mina ord om mitt liv med min fantastiska lilla familj, om allt mellan himmel och jord..
Ord om vår Pojke vi har här hos oss på Jorden & ord om vår pojke uppe i himlen.
Mina ord om hur vi tar oss framåt, genom vardagen och allt som hör vårt liv till.

Man kan säga att nu börjar ett nytt kapitel för oss.
Vi hade det fruktansvärt kämpigt i början på det här året, men det liksom allt annat som kommit i vår väg och försökt få oss att lägga oss ner, har vi istället tagit oss igenom och kommit ifrån starkare än innan.

Det finns inget vid det här laget som kan bryta ned oss eller få oss att ge upp, på något sätt.
Vi stänger dörren till allt som varit och öppnar dörren till nuet.
Går vidare, lever fullt ut tillsammans.
Alltid tillsammans.

Nu, tar jag tag i det och går in här igen. 

Det senaste jag skrev i bloggen var min Graviditets/förlossningsberättelse. 

Och sen dess, har jag bara inte funnit varken ork eller lust att gå in här igen. 

Och det skäms jag för lite, men ändå är det väl fullt förståeligt. 

 

Den här tiden hittills efter att vi förlorade vår älskade Logan, har varit minst sagt tung, och fruktansvärt jobbig.

Och framför allt tom.. 

Tomheten, från att inte vara gravid längre, och ibland påminnas om det när man klappar sig på magen, men där är ingen gravid mage längre. 

Det finns ingen Logan där inne längre, som svarar mig när jag klappar på magen, genom att ge mig en spark..

..Och att nu komma in i Maj månad, och inse att nu skulle jag varit högggravid och när som helst ha fått min lilla bebis. 

Men istället planerar vi att åka till vår älskade Sons grav på mitt bf datum. 

 

Det hela är bara så overkligt och ofattbart. 

Att vara med om något sådant här, är som ett tungt och hårt slag i magen, gång på gång.. 

Och just nu ska vi ta oss igenom den här månaden, som förmodligen kommer bli den svåraste hittills. 

 

Jag kan vara Glad och lycklig, över det jag ändå har. 

Men stunderna kommer, då jag fullständigt bryts ned. 

Och paniken och ångesten kommer över mig, som ett tungt täcke. 

Som för stunden är totalt omöjligt att få bort. 

 

Jag skulle vilja börja skriva glada och roliga inlägg här igen. 

Men just nu kanske jag inte ens ska försöka.. 

Jag vet att jag är, kanske nästan omänskligt stark som tar mig igenom det här. 

Och jag är stolt över mig själv, det är jag. 

Men när de här stunderna kommer, så är jag inte stark någonstans. 

Men jag har även lärt mig, att det behöver man inte alltid vara.. 

 

 

Jag får nästan lite smått ångest av att det gått ett bra tag nu, då jag inte bloggat något! haha! 

Men jag hoppas att det är lugnt. 

Största anledningen var att jag plötsligt drabbades av en fruktansvärd huvudvärk, som ledde till att jag fick åka till akuten. Och vara där i ett flertal timmar, utan o få speciellt mycket hjälp..

Men köpte sedan migräntabletter för o testa, vilket inte hjälpte ett dugg. 

Gav mig bara biverkningar :/ 

Men har sedan insett att det antagligen är min syn.. Så ska snart ta och boka en tid för synundersökning. 

Och som tur är, så gick min huvudvärk över för några dagar sen. 

För det är ju lite svårt o skaffa glasögon o grejer på en gång, och ha den där huvudvärken ända tills jag fått glasögon hade jag inte klarat av kan jag säga. 

Är förvånad att jag klarade av den slags av huvudvärk såpass länge som jag gjorde! 

 

Ja men i alla fall.. Mer uppdatering kommer! 

Men nu vet ni att jag fortfarande är vid liv! ;) 

Ska snart sätta igång filmen The Lost Valentine.

Det blir 3e gången som jag ser den! 

Och jag är nästan lite orolig över hur jag kommer reagera den här gången.

Det är ju i stort sätt alltid så att en film är som bäst första gången man ser den.

Den kan vara hur bra som helst alla gånger man ser den efter det.

Men inget brukar slå den första gången.

Till det att jag såg den här filmen..

Jag kände att jag bröt ihop och grät lite väl mycket första gången jag såg den.

Men det visade sig att det inte var något jämfört med 2e gången. 

SÅ, hur kommer det bli den här gången då? 

 

Känns i alla fall som att jag gjort slut på tårar för just den här filmen, för alltid :P

Men, det återstår att se.

I vilket fall som helst, så är det en underbar, berörande, stark film 

Och om ni inte sett den, se den!

 

Sitter med en kopp Kaffe, och myser med världens bästa lilla pojke! 

Och njuter faktiskt av o titta ut, och mötas av Hösten! 

Det är hur trist som helst att det inte varit någon riktig Sommar i år. 

Men jag älskar ändå Hösten! 

Tycker det är hur mysigt som helst. 

Så hoppas jag helt enkelt på att det blir en rejäl Sommar nästa år :-) 

 

Vilken dålig uppdatering jag haft senaste veckan här på bloggen. 

Har heller inte sprungit något mer sen sist, pga denna fruktansvärda huvudvärk som bestämt sig för o inte försvinna. 

Kan ju bero på mycket, men ska nog kolla upp det. 

Är antagligen också allergisk mot något, då jag nyser konstant, och har ögon som kliar och gör ont. 

 

Nej, nu ropar Lilleman! 

Men lovar att uppdatera snart igen ;-) 

Idag har jag varit duktig! Gick/Joggade/Sprang på morgonen en rejäl bit! 

Och är helt slut, men nästa gång kör vi ännu hårdare! 

Nu gäller det.. Inget mer onyttigt i veckorna, äta bättre, gå/springa & träna. 

Vilket är fruktansvärt synd..

Jag är en människa som alltid tänker på andra före mig själv.

Vilket kanske inte alltid är det bästa, ibland behöver man även tänka på sig själv också.

Men grejen är ändå den att, jag bryr mig om andra människor otroligt mycket.

Och jag vill, och försöker alltid se det goda i människor.

För ingen är perfekt, alla har vi våra skavanker..

Men.. Att en människa kan vara så, hemsk..

Och heller inte ha några som helst planer på att förändras.

En människa som inte tänker på andra människor överhuvudtaget, inte känner med andra människor..

Och som inte kan känna någon som helst empati för andra människor, överhuvudtaget.

Rent av hjärtlös och känslokall..

Och kanske det värsta av allt.

En människa som inte kan med att andra tänker olika än vad den gör..

Så som h*n tänker och tycker, så är det.

Och tycker och tänker någon annan annorlunda så är den/de dumma i huvudet.

H*n har rätt, om allt, och alla.

Och allt vad h*n gör, säger, tycker, tänker, och agerar..

Det är enbart rätt, aldrig fel..

Och det allra värsta, att i stort sätt allt vad denna människa gör och säger, faktiskt är fel.

Och inte bara fel, det är hemskt, förolämpande, sårande, kränkande, idiotiskt, patetiskt, och rent av bara vidrigt.

Hur kan en människa vara så ond...

Och även bland det värsta, kunna detta med att manipulera andra, och visa sig oskyldig, förändrad och bra..

Och på så sätt få folk att tro på det..

Och sedan när inte deras ögon ser, eller deras öron hör längre..

Återgå till sitt rätta jag..

Till sitt hemska beteende..

Och finna sig i det.

Jag har träffat, och varit med om en rejäl bunt idioter, och vidriga människor..

Men den här tar priset.. och då är det illa...

Jag vill tro, på att människor alltid kan förändras.

Och jag vill, och försöker alltid se det goda i människor..

För ingen är perfekt, alla har vi våra skavanker..

Men det gör oerhört ont i mig att se, att den här människan verkar vara bortom all förändring, bortom allt gott..