Det som vi var så oroliga och rädda inför har vi nu tagit oss förbi. 

Vårt andra ultraljud och jag tror inte att någon förstår helt hur stort det var för oss. 

Jag var så rädd och nästan förberedd på att historien skulle upprepa sig. 

Att nyheterna som kom med det här ultraljudet med Logan skulle åter igen komma med det här barnet. 

 

Jag kommer nog aldrig glömma när vi var där med Logan då i magen, när vi var så oroliga men också fulla av hopp att allt skulle se bra ut trots mina blödningar jag haft. 

Men när vi sitter där och ser vårt barn på skärmen så ser barnmorskan plötsligt väldigt bekymrad ut. 

Och den stund som egentligen borde ge en glädje och lycka byttes snabbt ut mot något annat. 

Det kom in en till och tittade och så kom de dåliga nyheterna... 

Känslorna och tankarna och allt som bara välde över ens kropp just då går omöjligt att beskriva. 

Och de få veckor efter det var en mardröm, ett helvete som jag inte önskar någon att behöva gå igenom. 

 

Så när vi nu var på det här ultraljudet nu med det här barnet, och fick komma in i rummet med så mycket tankar och känslor.. 

Så plötsligt ser vi vårt barn, och jag ville bara blunda hårt, jag ville inte höra.. 

Men så säger hon... Hon säger att det ser bra ut, att det finns gott om fostervatten som det inte gjorde med Logan & hon fortsätter att titta på allt och allt ser bra ut.

Allt med vårt barn ser fint och normalt ut.

Det var helt överväldigande, och helt obeskrivligt att få höra de orden.

Jag såg på Samuel och var så nära att gråta.

Av LYCKA den här gången!

 

Vår älskade, efterlängtade lilla älskling ♡ 

Stanna i Mammas mage nu så länge som du behöver och kom ut & skrik, levande, frisk, välmående. 

Lova mig det. 

Vi älskar dig redan så mycket.