Ett år har gått..
Nu i Augusti är det ett år sedan jag blev gravid, och vi fick ett positivt graviditetstest.
Vi blev så förvånade och lyckliga.. Vi hade ju börjat försökt med ett syskon, men trodde inte det skulle gå så fort.
Men det gjorde det, och redan i vecka 6 hade jag en liten mage.
Man började längta helt obeskrivligt mycket.
Och fundera och planera..
Ett Vårbarn skulle det bli, och tänk.. då kommer vi ha en liten bebis när vi åker till Gotland på Sommaren.
Men nu 1 år senare, Augusti igen..
Vi har just kommit hem från Gotland.. men någon bebis har vi inte hos oss.
På båten hem från Gotland så satt vi vid ett bord mittemot ett annat par, som hade en pojke, kanske något år äldre än Dylan, och så en bebis..
Tittade på de och tänkte, sådär skulle ju vi också ha suttit nu..
Med Dylan och vår lilla bebis..
Varför fick inte vi behålla vår Logan?
Så oändligt många frågor, som vi aldrig kommer få några svar på.
Ibland sitter jag plötsligt bara och tittar ut i tomma intet.
Som ett enda stort frågetecken
Varför..
Kommentarer
Postat av: ullis
Livet är förbannat orättvist!!!
Vår semester skulle sett likadan ut, med en bebis i husvagnen.. men istället så var det bara jag o sambon o våra trasiga hjärtan <3
man undrar allt för ofta varför??
Svar:
None None
Trackback
